Hjärtat bultar hårt nu. Vilken fisk! Nu är han min, han måste vara min. Dunk, dunk. Frossan kryper över mig, jag darrar och hjärtat dunkar i bröstet. Öringsfrossa. Var jag äldre, som en gammal man skulle detta mycket väl kunna bli min död. Och sämre död skulle man kunna ha. Dom skulle hitta mig drivandes i flytringen, stendöd, allt medans "rocken" kläckte. Ja sämre död skulle man absolut kunnat ha.

 

Öringen är stor. Jag har ännu inte lagt mitt avgörande kast men detta är min chans, ja detta är årets chans. 3-4 kg lätt! Öringen visar sig igen. Den mörka ryggen klyver ytan och efter kommer den enorma stjärtspolen. Jag tycker mig se de röda prickarna och det gula i buken. Men den är mest svart. Dunk, dunk. Nu landar min fluga i dess riktning. Åter klyver den ytan, min fluga ligger perfekt. Nästa gång tar han...han måste! DUNK, DUNK, DUNK!!!

 

Dunk, dunk, dunk..... Ta då, snälla ta.....TA!!!!

 

Den tog inte. Det var nått fel, kanske låg min spent lite för högt i vattnet, kanske genomskådade den lögnen, kanske var det något annat, kanske tar jag den nästa gång eller nästa år, kanske aldrig.