Bara för att vi pratade om det så hände det. Anders pratade om att det tagits en rejäl regnbåge i Älvkarleby och vi kom in på att vi aldrig fått någon här ute på kusten, vi hade hört talas om en eller två regnbågar men aldrig fått någon själva.

 

Ja gissa vad som händer. Anders drillar(inget ovanligt) jag plockar fram kameran för att ta nån bild. Innan jag hinner ut till Anders har han fått tag på fisken. -Du det där är igen öring. Ett rosa skimmer, en liten regnbåge. Några kast senare sliter det åter till i Anders spö. Bättre fisk! Helt plötsligt börjar den hoppa och leva rövare. Ännu en regnbåge. Jag skyndar ut och hinner göra två kast innan jag har fisk på, denna är dock en öring och är snart återutsatt.

 

Annars bjöd inte förmiddagen på så mycket mer fisk, jag tappade en öring och hade ett hugg. Var faktiskt lite fisk upp och visade sig i ytan, men dessa lät sig inte luras.

 

 

Gick ut hårt i söndags, hade hela dagen på mig och nu skulle det väl i alla fall bli någon sorts upprättelse sen senaste turens fiasko. Anders hade varit ut i fredags och haft ett rätt så segt fiske i hans mått mätt. Två öringar hade det blivit, en liten och en 64 centimetare. Båda hade han tagit på dobb och fluga.

 

Knöt så rätt så omgående på samma tackel, men har aldrig haft någon riktig känsla för dobb-fisket så snart stod jag och dängde mina witch som alltid brukar funka bra tidig vår. Snart förstod jag att dagen skulle bli svår, inte ett hugg på flera timmar. Jag bytte platser och kastade så rygg och armar värkte.

 

På ett av mina säkra ställe hade jag äntligen en kontakt, kastet efter resulterade i en följare som flydde när den upptäckte mina slitna vadare och min jagade blick. Fisk! Kasten lades helt plötsligt med koncentration. Ett tag trodde jag verkligen, fisk, nu blir det fisk.

 

Tre timmar senare var jag tillbaka där jag börjat dagen. Åter hade jag knutit på dobben, nån fisk hade det inte blivit. Nu var det eftermiddag och något desperat försökte jag tygla min dobbskeptism. Kastade på men efter tre bortkastade flugor kom åter dragen fram.

 

Jag ska inte dra ut på det mer, det blev bom.

 

Om vi ska in på teorier så känns det som om de kyliga nätterna som varit håller fisken slö och stel. Fisken har på slutet tagits på djupare vatten och det har varit korta huggperioder. De grundare och stenigare områdena har inte gett något alls. Vanligtvis så brukar det alltid gå att finna huggvillig fisk. Eller så är detta bara undanflykter och det är bara att inse att jag är kass.