Bilens termometer visar på 28 grader då jag stannar vid den nyfunna öringsjön. Inte de bästa förhållandena för öring men jag är tvungen att komma iväg. Kläckningarna är snart över och det finns ingen tid de närmaste veckorna. Så det är nu det måste ske.

Jag befinner mig i dalaskogen där drömöringen finns på riktigt, 10 mil enkel resa från Gävle. Tjejen undrar nog om jag är riktigt klok, men hon har inte sett de stora öringarna. Jag är förtrollad, harrån och öringsbäckarna på skogen har glömts bort. Det är storöringen som lockar.

Värmen är tryckande och hade det inte varit för vinden så skulle jag nog knappt orkat pumpa upp flytringen. En och annan sjösandslända följer vinden över sjön. Det är ännu inte över.

Kaffe och mera kaffe dricks då jag väntar in kvällen. Klockan går. Vid sju trampar jag ut på sjön. Min finaste vulgata imitation sitter på tafsen. Ett och annat vak skvallrar om fisk. Men ännu är det ingen vakfest.

I torsdags då jag också var vid sjön började vakfesten vid tio. Sjön fylldes av döende sländor och öringarna mumsade av överflödet. Jag fick en öring och så en abborre närmare kilot som till en började lurade mig att tro att storöringen satt där.

Men nu är det söndag och klockan börjar närma sig tio. En och annan slända börjar dyka upp och snart ekar de första vaken mellan tallarna. Vaken är långt borta och jag börjar bli lite stressig. Öringsfrossan stiger. Trampar längre ut på sjön. Ytan börjar täckas av döende sländor. -Slurp, slurp. Min fluga far ut mot vaken. -Ta då, ta! Byter fluga, knyter på en spinner. En stor öring far kring som en tok bara några meter från ringen. Den jagar småfisk och den är stor! Snabbt flygbyte till en svart streamer. Ryck, ryck ,ryck. Kastar härsan och tvärsan. En gång följer en våg flugan men sen händer inget mer. Gör ytterliggare några kast med streamern men blir sen rastlös och byter tillbaka till spinnern. Öringsfrossan tilltar, ökar, jag sitter faktiskt och skakar nu.

Sländorna rasar från himlen, lyfter och så faller de igen.

I ögonvrån ser jag en öring ta en slända. När den tar nästa landar min fluga i dess riktning. -Slurp! Mothugget sitter.

Kampen blir segdragen. Öringen darrar nere på djupet, varje gång jag tror jag skall få se den rusar den igen. Rullen sjunger och jag skakar. Kommer att tänka på djuphavsfiske då jag försöker pumpa öringen uppåt ytan. Måtte den sitta. Vi ger och tar. Min arm darrar av utmattning. Allt som existera är drillen. Min livs hitills största stationära öringen går där nere på djupet och jag vill ha den i håven. Säkert tjugo minuter osäker kamp pågår innan jag äntligen kan dra öringen över håvnätet och lyfta upp den i ringen.

Jag sitter ett tag med öringen i nätet. Den är stor, kanske inte så stor som jag trodde men det är personbästa. Mina händer darrar fortfarande och jag är lycklig, så lycklig.

 

Fisken är stor, det vet jag. Jag har sett dess sida, guldblänk i natten. Spö bugar djupt, det får ta den tid det tar, vågar inte pressa mer nu. 0,16 sitter på tafsspetsen, flugan en liten påfågelnymf stl 12 sitter i fiskens mun. Fan, en så här stor öring ska väl inte ta en så här liten fluga?

Kompisen filmar med mobil kameran, Bengt Öste släng dig i väggen.

Fisken går och pressar i strömmen, jag pratar upphetsat.
-Håven, var fan är håven?
-Ligger i bilen.
-Faaaan!

Toskströmmen i juli. Fisket har varit bra, faktiskt har det varit rent fantastiskt. Vi har fiskat om nätterna och sovit på dagarna. Vi är rätt så slitna. Påfågelnymfer har varit rätt medicin för att bota fiskefebern. Vi är friska eller ja så friska man kan vara på fiskesemestern.

Kameran rullar på. Vinden gör allt ljud till knaster. En bild på mig stående på en sten långt utvadad i strömfåran, spö bugar och linan pekar rakt ned i det mörka vattnet.

-Tosköringen
-Den berycktade toskenöringen.
-Fan, han är fin.
-Riktigt fin.

Öringen och jag ger och tar. Ibland är den helt nära, ibland långt borta. Jag har bestämt mig, den skall få friheten åter. Men jag vill ha in den, fånga den. Känna dess tyngd i mina händer.

-Jag drar upp den mellan stenarna här, du får vara beredd!
-Okej.

Överger nu min andra blogg www.overstockochsten.blogg.se och startar på nytt. Kommer knappast att bjuda på några större överraskningar men tröttnade helt enkelt på den gamla bloggen. Visserligen så ser väl denna så gott som likadan ut men men...

 

Våren står nu förhoppningsvis för dörren men de vete fan. Förra året var redan årets först öringar fångade får väl se när 2013 första havsöring kommer upp.