Efter att ha glömt både storkamera och flytringens "bord" där hemma så kunde jag stappla mig ut till djupare vatten. Väl i ringen så dök det upp två svanar varav den ena visade mig lite väl mycket uppmärksamhet. Då jag verkligen inte ville råka ut för en svanattack på djupare vatten höll jag mig längs grundkanten. Svanen fortsatte cirkulera i min närhet då jag sakta paddlade bortåt. Några fina vak hade jag uppmärksammat, men med svanens oroväckande beteende ville jag inte paddla närmare. Tillslut hade jag paddlat tillräckligt långt bort för att svan inte skulle bry sig om mig längre och jag kunde börja fiska.

 

Nu plaskade det lite överallt. Ibland kokade ytan av ett stim med fisk. Först hade jag trott på öring, men efter ett tag såg insåg jag att jag inte ramlat in i årets öringsfiske utan i idfiskarens paradis. Men då jag föredrar öring så var det tur att dagens första av två fiskar var en öring under måttet som var mer ovan en under ytan. Några kast senare så satt dagens andra fisk, en id.

 

Framåt skymningen så hade jag en till chans på öring, men ett klumpigt kast skrämde den helt klart skapliga öringen och jag fick åka hem tomhänt till den sovande familjen.

 

Då det snart börjar dra ihop sig till vulgatafiske och min flytring börjat bli lite till åren så fick det bli en ny. Valet föll på en fishcat 4. 

Har man köpt något nytt så måste det ju testas. Så i sällskap av Anders drog jag till långsand med förhoppningar om öringsdrill.

 

Ander knep rätt så omgående en 40cm öring, men så dök de nyinsatta smolten upp och någon mer större fisk såg vi inte till. Ringen var klockren. Stabil, rejäl, riktig kvalitet. Nu väntar snart storöringsjakt i dalaskogen.      

 

Vi började ute på uddens yttersta spets.

Vakfest men mest mindre fisk.

Jag fick 2, Anders 3.

En del finare vak.

Sen bara dött inget liv, ingen vind, inge mer fisk.

 

Vandrade tillbaka mot nakenbadet.

Några fiskare, några nakna solbadare i buskarna.

Inge fisk.

 

Långsand, chillikorv med räksallad.

På det igen.

 

Anders drillar, sen igen.

Jag gör honom sällskap ute vid sten.

Kör båda dobb.

Anders har fisk igen.

Liten även den.

Jag härmar honom.

Fisk på!

Helt plötsligt är det fisk överallt.

Vak och plask.

Vi drillar och skrattar.

Dubbeldrillar.

Sen dött igen.

 

Vi drar hemåt.

10 öringar för Anders.

5 för mig.

Knappt någon godkänd. 

 

 

 

  

Bara för att vi pratade om det så hände det. Anders pratade om att det tagits en rejäl regnbåge i Älvkarleby och vi kom in på att vi aldrig fått någon här ute på kusten, vi hade hört talas om en eller två regnbågar men aldrig fått någon själva.

 

Ja gissa vad som händer. Anders drillar(inget ovanligt) jag plockar fram kameran för att ta nån bild. Innan jag hinner ut till Anders har han fått tag på fisken. -Du det där är igen öring. Ett rosa skimmer, en liten regnbåge. Några kast senare sliter det åter till i Anders spö. Bättre fisk! Helt plötsligt börjar den hoppa och leva rövare. Ännu en regnbåge. Jag skyndar ut och hinner göra två kast innan jag har fisk på, denna är dock en öring och är snart återutsatt.

 

Annars bjöd inte förmiddagen på så mycket mer fisk, jag tappade en öring och hade ett hugg. Var faktiskt lite fisk upp och visade sig i ytan, men dessa lät sig inte luras.

 

 

Gick ut hårt i söndags, hade hela dagen på mig och nu skulle det väl i alla fall bli någon sorts upprättelse sen senaste turens fiasko. Anders hade varit ut i fredags och haft ett rätt så segt fiske i hans mått mätt. Två öringar hade det blivit, en liten och en 64 centimetare. Båda hade han tagit på dobb och fluga.

 

Knöt så rätt så omgående på samma tackel, men har aldrig haft någon riktig känsla för dobb-fisket så snart stod jag och dängde mina witch som alltid brukar funka bra tidig vår. Snart förstod jag att dagen skulle bli svår, inte ett hugg på flera timmar. Jag bytte platser och kastade så rygg och armar värkte.

 

På ett av mina säkra ställe hade jag äntligen en kontakt, kastet efter resulterade i en följare som flydde när den upptäckte mina slitna vadare och min jagade blick. Fisk! Kasten lades helt plötsligt med koncentration. Ett tag trodde jag verkligen, fisk, nu blir det fisk.

 

Tre timmar senare var jag tillbaka där jag börjat dagen. Åter hade jag knutit på dobben, nån fisk hade det inte blivit. Nu var det eftermiddag och något desperat försökte jag tygla min dobbskeptism. Kastade på men efter tre bortkastade flugor kom åter dragen fram.

 

Jag ska inte dra ut på det mer, det blev bom.

 

Om vi ska in på teorier så känns det som om de kyliga nätterna som varit håller fisken slö och stel. Fisken har på slutet tagits på djupare vatten och det har varit korta huggperioder. De grundare och stenigare områdena har inte gett något alls. Vanligtvis så brukar det alltid gå att finna huggvillig fisk. Eller så är detta bara undanflykter och det är bara att inse att jag är kass.

 

Anders drillar igen.

Han har redan tagit en och tappat tre, jag har inte haft ett hugg.

Jag har satt på samma drag, jag vevar i samma tempo.

En olustkänsla sprider sig.

Stress, stress.

Anders kör med fluorocarbontafs, är dom så petiga?

Anders släpper tillbaka sin öring och jag knyter på fluorocarbon.

Det hugger hela tiden, ja för Anders alltså.

Nu börjar paniken komma, härmar allt, vad är detta?

Snart har han ännu en öring på kroken och jag har haft ett hugg.

Nu då....HUGG NÅN JÄVLA GÅNG!!!!!

Aktiveten dör av och Anders ler.

 

Vi byter plats.

Nu hugger det inte ens för Anders.

Går tillbaka igen.

 

Idag kommer det bli en sån där dag.

Jag har inte tron, jag kommer få storstryk.

Fiskar fel, tror inte, skitfiske.

Anders är het, han tror, han vet.

 

Tillbaka och jag dänger på.

Inge hugg, inge liv.

Anders drar på dobb och fluga.

Han vet.

Jag känner mig bakfull.

Sneglar hela tiden på hans spö.

Väntar på det oundvikliga.

 

Hugg, kastet efter drillar han igen.

Gör ytterliggare några kast med drag sen vadar jag upp och letar upp mina dobbar.

Anders gör ännu ett mothugg.

Ut i vattnet igen, två kast sen hugg, nu nu snälla nuuuuu!

Anders har fjantigt många känningar.

Så äntligen hugg, fast fisk!

Tunga gung går i spö, bättre fisk, några sekunder senare så slackar linan, nej.

Orättvist så jäkla orättvist.

Anders tar två fiskar till innan det dör av.

Jag står kvar ute i det 2 gradiga vattnet, Anders lagar mat, mina kast blir fler.

 

Så kan det gå. Anders tog 7 eller var det 8 öringar, jag 0. Bara att gratulera. Så grattis Anders nästa gång åker jag ut själv.

 

Alla öringar var runt måttet eller under och alla fick simma vidare.

 

Så högg öringarna återigen. Anders och jag begick långsand med våra drag och blev belönade med silver. Jämt fördelat med tre öringar var. Några runt måttet och några större.

 

Nu vill jag ut igen.

 

Så var ännu ett bompass till ända. Mange hade en kontakt med en mindre fisk som följde med intill vadarna och nöp i draget. Jag kände inte ett dugg.

 

Blåsigt och iskallt trots plusgrader. Men nu är isen så gott som borta och det kan bara bli bättre.

 

Fiskesuget tog ut sin rätt och så pulsade vi ut på Billudden i jakt på vinteröringen. Höga iskanter och is, men här och där gick det faktiskt att ta sig ned till vattnet. Resultatet var givet: Bomtur. Men fika och korvgrillning funkar det med.

 

Efter en snabb titt på yr.no så var det bara att gå ned på knä och böna och be sambon att släppa ut mig. Snö och kyla (eller snökaos som det numer heter på kvällstidningsspråk) var på intåg och förmodligen ett fruset hav. En sista tur innan isen. Jag fick ett ja.

 

Hade tänkt ha ett riktigt fint avslut på en havsöringsäsong som detta år varit riktigt lång. Drill och spögung, krönt av en rejält pb på havsöring, nja kanske inte pb. Men nån sprall hoppades jag åtminstone på och kanske en matbit.

 

Nu blev det inte riktigt så. Kämpade på med mitt flugspö. Bytte flugor och fiskade av platser som brukar vara bra sent på säsongen. Det var först när jag knöt på en spiggimitation som en liten sprall nöp på, 15 sek drill senare så lossnade den. Hoppet kom åter och jag fiskade på, men någon mer fisk blev det inte.

 

Måtte vintern bli kort.

  

 

 

 

 

Firade jul och nyår hos svärföräldrarna på Gotland. Spöna var med och visst blev några dagars öringsjakt. Tyvärr var inte förutsättningarna de bästa. Hård vind och skitigt vatten försvårade fisket och efter en liten sprall på första turen var det dött. Åkt kors och tvärs längs öns mellersta delar utan något resultat.

 

Sista fiskedagen drog jag norröver och fann tillslut öringen. Tappade en riktigt fin fisk då linan gick av, förmodligen en av de största öringar jag varit i. Sen slet en 2 kg öring på för att sen följas av ett sprall. Hade ett tag öring efter i varje kast men dom var inte riktigt i stöten utan puttade mest till draget, eller så missade dom draget. Testade lite fluga men inte ett liv. Förmodligen gick öringarna längre ut och följde draget in. Så fluga nådde inte ut till dom. Efter byte till fluga dog fisket ut och någon mer fisk blev det inte på denna tripp.

 

 

 Jag hade fiskat mig kors och tvärs längs Billudden denna kalla lördag. En följare var allt. Teorierna om var öringen höll hus snurrade för fullt under mina två mössor.

 

Jag var tillbaka där jag börjat dagen. Ett kast, två kast, tre kast. Hugg! Öring under måttet. Ytterliggare några kast, stöt, hugg, miss! I cirka 10 minuter var det fullt av öring. Fick en till under måttet och tappade en bättre, hade stötar och hugg i nästan varje kast. Sen var det över.

 

Plötsligt händer det....

 

 

En seg och kall förmiddag på Billudden. Fina förhållanden men allt för kallt. Vi fiskade både drag och fluga. Först klockan 11 hade jag äntligen fisk på mitt röd-svarta drag. Ytterliggare en mindre öring fick känna på mina iskalla händer innan vi var tvungna att bege oss hemåt. Nästa tur får bli i plusgrader.

 

Spenderade fars dag ute på Billudden med Hjerpe och Mange. Bland höga dyningar kastade vi våra drag och flugor till lätt så kinkiga öringar. Dagens facit blev 5 öringar till mig, 1 till Mange och 1 till Hjerpe. Alltså helt godkänt. Ingen speciell storlek på öringarna, alla utom en var under måttet. Den lite bättre öringen knep min trattfluga och bjöd på riktigt fint motstånd. Tyvärr var flugfiske nästintill omöjlig, då de stundtals riktigt kraftiga dyningarna effektivt fångade upp fluglinan och alla känsla i fisket försvann.

 

De övriga av mina fiskar tog ett avlångt röd-svart drag. Grabbarna fick båda sina fiskar på fluga. Hade alla rätt så bra med kontakter och alla tappade vi fisk. Morgontimmarna var hetast. För övrigt så är det riktigt fint vattenstånd nu. 

 

Billudden levererade idag två öringar och två tappade öringar.

 

Vandrade i mörkret stigen ut till udden. Om det nu finns oknytt så fanns dom garanterat där i mörkret. Mörka skogar har alltid gjort mig olustigt till mods. Ficklampa vägrar jag använda, skulle bara skrämma upp mig själv(har sett alldeles för många rysare). Inte för det kommer hända nått, men tänk om. Tänk om det helt plötsligt skulle stå någon där i mörkret. Min största skräck är nog att sent på natten komma körandes på en enslig skogsväg och så står det någon där i bilens sken, helst i dikeskanten. Ryser vid blotta tanken. 

 

Slut om mina vrickade fantasier. Jag vandrade alltså ut tidigt på morgonen. Började med att fiska av grundområdet mot sågarbo, bytte drag och halkade omkring på det snorhala stenarna utan att ha en enda känning. En öring hoppade en bit ut men annars var det inge liv alls.

 

Vandrade ut till spetsen av udden och laddade flugspö istället. Knöt på en nybunden trattfluga inspirerad av grabbarna på silverbums.com länk: http://kobben.silverbums.com/julforberedelser-for-en-silverjagare/ Hann inte mer en kasta ut och dra några drag innan linan for iväg och en öring flög i luften. Efter ett helt gäng rusningar lugnade öring ned sig och jag kunde släppa tillbaka den feta 46-48 cm långa fisken. Kastet efter upprepades historian men denna öring slog sig fri. Gissa om att jag fick förtroende för flugan.

 

Fiskade mig runt udden utan att känna något mer. Började bli lite stressig då jag lovat att vara hemma till tolv. Bara två timmar till sen måste jag gå. Fick sällskap av en annan fiskare som dängde drag. Tog inte så lång stund innan han fick en liten sprall och så tappade han en bättre fisk. Testade lite drag jag med men fick så klart inget. Klockan började närma sig elva och jag gick tillbaka dit jag börjat mitt fiske.

 

Efter några kast med ett gruff var det faktiskt en öring som högg precis innan jag skulle lyfta draget. Efter några snabba snurrar i vattnet släppte den. Då är det alltså öring inne tänkte jag och vadade snabbt in till land och bytte spö. Trattflugan satt åter på tafsen. Väl ute så dumförklarade jag mig själv, varför bytte jag spö? Det högg ju! Då slet det till i flugspö och linan for iväg med raketfart. Fisk! Linan rusade ut från rullen och faktiskt lite backing med. Fisken virvlade runt och den såg riktigt stor ut! Oj, oj, tänkte jag för mig själv. Nytt pb på gång? Jag backade mot land för håven hade jag tydligen inte längre på ryggen. Fisken for omkring och jag försökte ta det kallt. Väl på land fick jag långsamt in öringen, några rusningar på grundvattnet och sen kunde jag stranda den. Nå nytt pb var det inte, men en vacker 2 kg bit. Otroligt stark var den,

 

Tiden hade kommit ikapp och jag vandrade tillbaka till bilen, håven glömde jag bort att leta rätt på.

 

 

Som vanligt när Anders och jag fiskar havsöring ihop så blev det ett bom-pass. Teorierna haglade om vad det berodde på. Lågt vattenstånd, kraftiga dyningar, kall natt, varmt vattnet, sol, osv, osv. Nu var det inte så att vi helt saknade kontakt med fisk. Några sekunder drillade jag faktiskt en fisk som tog min spiggimitation på lång lina, tyvärr så varade det inte längre en några få sekunder. 

 

Vattenståndet är otroligt lågt nu, har nog aldrig sett så lågt vatten. Dom vanliga platserna där höstöringen brukar stå är nu långt upp på land.

 

På eftermiddagen åkte jag och en sovande familj hem till mor och far för att fira fars födelsedag. Då hela familjen sov,  passade jag på att åka en sväng upp till mackmyra för att se om det var någon lekande öring på plats. En uppröjd grusbädd skvallrade om lek men någon öring var inte synlig.

 

 

 

En tidig morgon spenderades bland havtorn och kraftiga dyningar. Så plötsligt en dragning, fast fisk! 50cm silver.

 

Två gryningsräder vid sandbankarna har inte gett det resultat jag önskat. Så idag bestämdes det att jag och Mange skulle till örarna för ett nytt försök.

 

Mange är ju något av en legend på havsöring, eller han är en jäkel på att jämt få fisk. Någon gång skall jag nog försöka mig på att skriva ihop någon sorts artikel om den mannen.

 

Runt nio böjdes så äntligen Manges spö och så var höstens första havsöring fångad. En ca 40 cm lång sprall. Jag fick nöja mig med ett snabbt hugg. Dunk, dunk och inget mer.

 

Otroligt lågt vatten nu.

 

Idag var det tänkt att vi skulle ta höstens första havsöring. Långsandörarna var platsen. Höga dyningar, sol och brist av öring på grunt vatten var de omständigheter som vi skulle övervinna.

 

Hur det gick? Ja gissa. Om man bortser från det faktum att jag eventuellt hade två dragningar, så var det lika dött som rådjuret vi sprang på ute i skogen.