Om jag gjorde många kast igår så gjorde jag nog tusen till idag.

 

Anders började som man bör börja varje kustpass, nämligen med en öring. Själv kände jag inget. När så Anders drog sin andra hade jag fortfarande inte haft en känning. Sen fortsatte skitfisket för oss båda och det mest spännande som hände var att en älg dök upp i en vassrugge.

 

Vi kastade som dårar men blev inte belönade för vårat slit. Framåt kvällkvisten drog Anders på ännu en öring och några kast senare tappade han en. Jag kände mig bara uppgiven, ja nästan sur.

 

När så den sista platsen besöktes hände det som jag inte trodde skulle hända...det högg! En vilding klev på och bjöd på stenhård fajt trots sina knappa 50 cm. Efter att ha släppt tillbaka den vilda öringen så gjorde jag ännu ett kast. Kände direkt en stöt i draget men inget mer. Drog ut ett nytt kast och så small det till i spö och ännu en öring drillades. Blev lite lurad i början av fajten och trodde nästan att det skulle komma upp ännu en öring liknande den jag fick i fredags. Men en tvåkilosbit är inte fy skam det heller.

 

Tio-elva timmar utan ett hugg, sen ett snabbrace och det är värt varenda timme, varenda kast.

 

Mötte morgonen vid havet men tyvärr var den allt för lugn. Typ tusen kast senare hade det börjat blåsa lite och jag fick min nötöring. Två tappade och några stötar senare drog jag hem.

 

 

 

Under två korta huggperioder lyckades vi idag landa 7 öringar. Anders drog 3 och jag 4 med en stöddig 3,3 kg öring som topp.