Billudden levererade idag två öringar och två tappade öringar.
Vandrade i mörkret stigen ut till udden. Om det nu finns oknytt så fanns dom garanterat där i mörkret. Mörka skogar har alltid gjort mig olustigt till mods. Ficklampa vägrar jag använda, skulle bara skrämma upp mig själv(har sett alldeles för många rysare). Inte för det kommer hända nått, men tänk om. Tänk om det helt plötsligt skulle stå någon där i mörkret. Min största skräck är nog att sent på natten komma körandes på en enslig skogsväg och så står det någon där i bilens sken, helst i dikeskanten. Ryser vid blotta tanken.
Slut om mina vrickade fantasier. Jag vandrade alltså ut tidigt på morgonen. Började med att fiska av grundområdet mot sågarbo, bytte drag och halkade omkring på det snorhala stenarna utan att ha en enda känning. En öring hoppade en bit ut men annars var det inge liv alls.
Vandrade ut till spetsen av udden och laddade flugspö istället. Knöt på en nybunden trattfluga inspirerad av grabbarna på silverbums.com länk:
http://kobben.silverbums.com/julforberedelser-for-en-silverjagare/ Hann inte mer en kasta ut och dra några drag innan linan for iväg och en öring flög i luften. Efter ett helt gäng rusningar lugnade öring ned sig och jag kunde släppa tillbaka den feta 46-48 cm långa fisken. Kastet efter upprepades historian men denna öring slog sig fri. Gissa om att jag fick förtroende för flugan.
Fiskade mig runt udden utan att känna något mer. Började bli lite stressig då jag lovat att vara hemma till tolv. Bara två timmar till sen måste jag gå. Fick sällskap av en annan fiskare som dängde drag. Tog inte så lång stund innan han fick en liten sprall och så tappade han en bättre fisk. Testade lite drag jag med men fick så klart inget. Klockan började närma sig elva och jag gick tillbaka dit jag börjat mitt fiske.
Efter några kast med ett gruff var det faktiskt en öring som högg precis innan jag skulle lyfta draget. Efter några snabba snurrar i vattnet släppte den. Då är det alltså öring inne tänkte jag och vadade snabbt in till land och bytte spö. Trattflugan satt åter på tafsen. Väl ute så dumförklarade jag mig själv, varför bytte jag spö? Det högg ju! Då slet det till i flugspö och linan for iväg med raketfart. Fisk! Linan rusade ut från rullen och faktiskt lite backing med. Fisken virvlade runt och den såg riktigt stor ut! Oj, oj, tänkte jag för mig själv. Nytt pb på gång? Jag backade mot land för håven hade jag tydligen inte längre på ryggen. Fisken for omkring och jag försökte ta det kallt. Väl på land fick jag långsamt in öringen, några rusningar på grundvattnet och sen kunde jag stranda den. Nå nytt pb var det inte, men en vacker 2 kg bit. Otroligt stark var den,
Tiden hade kommit ikapp och jag vandrade tillbaka till bilen, håven glömde jag bort att leta rätt på.
