Anders drillar igen.

Han har redan tagit en och tappat tre, jag har inte haft ett hugg.

Jag har satt på samma drag, jag vevar i samma tempo.

En olustkänsla sprider sig.

Stress, stress.

Anders kör med fluorocarbontafs, är dom så petiga?

Anders släpper tillbaka sin öring och jag knyter på fluorocarbon.

Det hugger hela tiden, ja för Anders alltså.

Nu börjar paniken komma, härmar allt, vad är detta?

Snart har han ännu en öring på kroken och jag har haft ett hugg.

Nu då....HUGG NÅN JÄVLA GÅNG!!!!!

Aktiveten dör av och Anders ler.

 

Vi byter plats.

Nu hugger det inte ens för Anders.

Går tillbaka igen.

 

Idag kommer det bli en sån där dag.

Jag har inte tron, jag kommer få storstryk.

Fiskar fel, tror inte, skitfiske.

Anders är het, han tror, han vet.

 

Tillbaka och jag dänger på.

Inge hugg, inge liv.

Anders drar på dobb och fluga.

Han vet.

Jag känner mig bakfull.

Sneglar hela tiden på hans spö.

Väntar på det oundvikliga.

 

Hugg, kastet efter drillar han igen.

Gör ytterliggare några kast med drag sen vadar jag upp och letar upp mina dobbar.

Anders gör ännu ett mothugg.

Ut i vattnet igen, två kast sen hugg, nu nu snälla nuuuuu!

Anders har fjantigt många känningar.

Så äntligen hugg, fast fisk!

Tunga gung går i spö, bättre fisk, några sekunder senare så slackar linan, nej.

Orättvist så jäkla orättvist.

Anders tar två fiskar till innan det dör av.

Jag står kvar ute i det 2 gradiga vattnet, Anders lagar mat, mina kast blir fler.

 

Så kan det gå. Anders tog 7 eller var det 8 öringar, jag 0. Bara att gratulera. Så grattis Anders nästa gång åker jag ut själv.

 

Alla öringar var runt måttet eller under och alla fick simma vidare.